ensamtid, eller egentid.. det finns inget sånt i mitt liv längre.

jag ÄLSKAR att vara en mamma, men SAKNAR även att bara vara en flickvän, att bara vara en vän, utan min bebis på armen, runt benen, skrikadenes, tjutades, även sovandes ;)

jag önskar att mitt hjärta klarade av att vara detta ibland, men känner en sån enorm skuld.

jag vill göra allt själv, A är en super duktig pappa ( när han vill vara det ) han fixar att vara ensam med M.

men jag fixar det inte.. men om 2 veckor måste jag.. då blir det första natten, jag ska vara utan honom.

 

A fyller 25 år nästa helg, och det han inte vet är att jag har bokat hotell och en helkväll med massa mysigheter!

han förtjänar det, tror jag får höra minst en gång om dagen hur mycket han saknar bara mig.

ibland kan jag förstå han, jag kan till och med sakna mig själv.

 

imorgon blir M 9 månader, nu har han funnits i världen lika länge som han bode i min mage.

det är galet, vart tar tiden vägen?!

 

gud, jag ska aldrig sluta skriva! detta var något bland det skönaste jag gjort!

sitter i soffan och bara tänker mig in i bokstäverna. 

en av dom få gångerna jag känner att jag bara andas ut, slappnar av..

det får bli lite serie tiitande ikväll tror ja, A har placerat sig vid datorn.. precis som varje kväll!!

 

och förresten!! om en månad flyttar vi till vår sjö villa!

min dröm har blivit sann... barn och villa, och världens finaste sambo/pojkvän/fästman!

hur bra är inte livet egentlien om man tänker efter ?=)

 

med dom orden avslutar jag nu..

kram <3