4 dagar har gått, och jag känner enorm saknad, jag vill bara kolla hem till dig och våra små :(

jag vet att det inte går just nu, du är bara iskall, förstår du inte själv att jag inte orkar snart mer?

jag trodde inte du ville förlora mig, men jag glider mer bort, även fall jag saknar dig samtidigt.

men det håller inte för mig, den jag måste tänka på först är mig själv, jag kan inte ha ett förhållande där man inte kan bo ihop och trivas ihop.

detta var nog det värsta bråken på väldigt länge, att alla förhållande bråkar och tjafas det är normalt, men inte så mycket så att man inte kan bo ihop.

jag bor i mitt gamla flickrum?! visst är det super att ha mamma nära, så mamma kär jag är, men jag saknar mitt hem, saknar tystheten och lugnet man kan få hemma.

att bara slänga sig i soffan, pussa mina små, och bara vara för sig själv, slänga på en go film med dig.

men jag vet inte vad som händer, jag vet inte vad du vill, jag får inga svar.. jag orkar inte mer, jag orkar inte må dåligt pga dig mer.

iskalla människor, att inte kunna få ett svar är nog fan det värsta jag vet, att man ens orkar vara en sån människa, usch va tråkigt, det kan ju inte vara kul verkligen.

är så glad för att människor som stöttar mig och finns här för mig, det är helt underbart verkligen. jag hade aldrig klarat mig utan dom, dom ger mig ny energie och får mig till att orka saker jag aldrig hade orkat annars.

känns bara surt att vara ledig i helgen, kunde lika gärna jobbat, känner mig bara ledsen hela tiden, hur jag än gör så går inte att inte vara det, 5 år ihop är inte lätt att bara glömma, inte lätt att gå vidare ifrån, att gå från dig i tisdags efter det här bråket och så ledsna som vi var , båda två.. och fortfarande inte kommit fram till något är bara barnsligt, antingen samlar man kraft och pratar ut ordentligt, eller så lämnar man allt och låter man vara ledsen och det får ta den tid det behöver, men jag väntar på dig, för du en är en underbar kille när du verkligen vill.

sitter med mobilen i hopp om att du ska skriva ett sms där du vill att jag ska komma hem, och vi ska bara kramas så länge tills jag somnar i din famn. att sova på din arm är det bästa jag vet, i VÅRT  hem.

du är min trygghet och du förblir det tills den dagen du går ut det här förhållandet, men än så länge hoppas jag du inte är redo att gå, även faast jag inte orkar mer, så kommer jag aldrig sluta att hoppas att det kommer funka mellan oss. du är något bland det bästa jag vet att spendera min tid på.