Att skriva är så mycket enklare
va allt känns meningslöst just nu, hade jag inte haft min underbara familj, vet jag inte vad jag hade gjort, eller vart jag hade vart nu.
jag har en pojkvän som jag inte vet att jag har, vet inte vad han är för något, eller vem han tror att han är..
jag har inga svängdörrar hos mig, det går inte att gå och komma precis som man själv villl, det passar inte att jag duger bara någon gång ibland, ibland jätte ofta, ibland ingenting.. jag trodde saker och ting skulle bli anorlunda när vi flyttade, men inte ett skit att ändrats och jag ärligt talat, jag har mått dåligt, men jag mår fan sämre nu..
vart är känslorna, ärligt talat så är det bara tryggheten som finns kvar, vågar inte lämna.
är rädd att förlora , rädd att det ska bli värre, rädd att bli ensam..
jag är svag, men blir bara svagare, jag klätrar och klätrar men kommer aldrig upp, trillar ner fösöker klätra upp igen, men trillar bara, jag bara faller..
för 4 årsen trodde jag att jag skulle ha kommit mycket längre fram i livet, lärt mig av mina misstag, blivit starkare.. där hade jag väldigt fel.
visst är allt inte negativt, men mer än positivt..
vi har ett hem ihop, vi har byggt en trygghet ihop, vi har våra bebisar ihop, hans familj, min familj, min brorsdotter som bara älskar honom.
det är något som inte heller gör saken bättre.. jag vet att man tycker jag är dum i huvudet som mår dåligt men ändå inte gör något åt de? men jag hoppas ju bara saker ska för'ändras, vilket jag har hoppats på i över 3 år.. men jag kommer inte sluta hoppats innnan det händer något riktigt allvarlig..
jag är bara 21 år, jag har många år kvar, mina drömar jag hade dom är redan borta ändå, så kan lika väl börja satsa på mig själv, våga mer, och släppa loss lite istället för att bara sitta och inte göra något?
det är så mycket lättare att sitta här vid datorn och klaga och skriva massor, men i verkligheten är det så mycket svårare..
Kommentarer
Trackback
