jag och min pojkvän har vart tillsammans i ca 3 år och 6 månader.

2010 flyttade vi till våran första lägenhet och bodde där ett tag, men sen fick han denna "underbara" idee att åka iväg till australien, eftersom jag pluggade och jobbade bara helger hade jag inte råd att bo kvar i lägenheten själv, så vi fick göra oss av med den, vilket var så jobbigt.

och då var absolut inget bestämmt med att han skulle åka iväg ens, men eftersom han så gärna ville var han tvungen att flytta hem så han kunde spara pengar till resan, så vi flyttade ut 2011 och nu 6 månader efter vi har flyttat ut och allt, han har  nu bokat biljet till australien, ju närmare tiden kommer ju svårare blir det att släppa taget. i början såg jag bara det som en kul grej för honom, och var glad att han hade ett mål i livet.

allt jobbiga började när han hade fått visumet färdigt, då kom första tårarna.

sen började han allt mer prata och sparkontot fick allt mer pengar och jag såg bara allt gå så smidigt, och sen den jobbigaste dagen var då han bokade biljetten.

då var det kört, då hade han ingen val än att åka. ( han ska åka med en kompis )

Om jag hade fått vrida tillbaka tiden hade jag försökt att stoppa han från första början.

"egoistiskt av mig" men det är jobbigt, för jag förlorar bara inte min kärlek när han åker, utan han är även min bästa vän som jag har sovit jämte och träffat nästan varje dag.

visst alla förhållanden har sina bra och dåliga sidor, men jag vet och jag ska göra allt jag kan för att stötta honom i denna resa och vänta på honom tills den dagen han kommer hem.

25 januari åker han iväg och jag vet att tårarna kommer rinner som floder, fast egentligen vill jag vara stark för honoms skull.

jag är glad att jag har en familj som stöttar mig, att jag har vänner som finns när jag behöver prata av mig.

jag vet att jag fixar detta, men det kommer bli tufft, och jag vet att det kommer det även bli för honom med.

hade vart kul om det är någon som läser detta fall någon annan är i samma situation så jag kan få lite tips och ideer hur man ska göra för att få tankarna och dagarna gå åt något annat än att bara tänka på honom?